GOD JUL TILL ALLA MINA VÄNNER

.... och till eventuella ovänner en medelmåttig jul och ett halvtaskigt nytt år....

De där sista raderna var et skämt, om ni inte begrep det. Förresten har jag inga oväner, vad jag vet. Ja, ja, jag HAR ont i huvudet, glorian trycker och det kliar på ryggen där vingarna fortfarande växer ut.

Jag hade skapat en bild, som jag tyckte var söt, som jag tänkte lägga ut till er förnöjelse, men tyvärr vet jag inte hur man gör, så ni går miste om den.

VIll i alla fall meddela att jag mår bra, riktigt bra. I går hade vi -24 grader och i dag har vi fått cirka 2 dm nysnö. God jul

Codliver

Hur står det till?

Har ni fått er julrelaterade hjärnblödning eller hjärtinfarkt ännu?
Snart är det nämligen jul och det blir ingenriktig jul om ni inte skurar bakom tapeterna, byter kokrmatta i köket och köper nya möbler och mattor.....

Denna glädjens och fridens högtid har blivit orsak till många magsår. För min del började eländet i augusti, när det skulle avgöras vart och hos vem julen skulle firas. Hos mormor, hos mamma eller hos doter med familj. eller hos morbror med familj? Alla som har haft en släkt som min, förstår problembet. Här har julen firats hos en och annan i tur och ordning. Utom cirka 25-30 år på slutet när den har firats alternativt hos mormor, eller mor. Nu har mormor gått till sina fäder, och en del annat har hänt, så nu har julen firats hos mig de senaste åren.

Jodå, det är roligt och underbart och härligt och allt vad ni vill att få ha de nära och kära runt om sig till jul. Julen började med ett gäng pigga krabater som vid halvsjutiden på morgonen undrade om inte det var dags för tomten snart. De blir mer och mer besvikna, otåliga och gnälliga, herrarna i huset blir otåliga och skriker att man ska vara lugn och snäll på julafton. Kvinnfolken hålls i köket med dopp i grytan och annan julmat och ska ha en nedrans tur om de kan bänka sig framför Kalle Anka. Sen äter alla för mycket, får ont i magen (eller huvudet) I värsta fall har familjen utökats med diverse osorterade släktingar, med diverse osorterade vanor och ovanor och krav på hur det ska vara.
Men i år, mina vänner ser det ut som om jag ska få fira en jul i lugn och ro - alldeles för mig själv. Mor är ju borta sedan sju år. Min bror ska fira jul i Värmland hos sin sällskapsdam, dottern ska fira med mannens familj, eftersom svärmor behver stöd nu när hon nyss har blivit änka. Julklapparna till barnbarnen levereras i förväg. Inget stress, kanske inte ens nån julgran, bara tomtar och stjärnor och pynt. Och sen...
bara jag, en skinkmacka och en gröttallrik, julbön i kyrkan, Kalle Anka och Karl Bertils julafton och ett par nötter på kvällen. Det ni!

God jul på er allihop.

Ledsen över hur folk behandlas.

Jag har fått lära mig att alla människor har ett värde och förtjänar respekt.
Fast det där med respekten... jag vill undanta såna fähundar som Hitler, Stalin, Pol Pot, Ceaucesco och Sadam Hussein och några andra ärkeskurkar.

Det där var en parentes.

Jag har en favorit, en 97-årig man som jag då och då brukat besöka. Han är klar i skallen som en diamant och jag har känt mig riktigt uppiggad när jag gått därifrån.

För en tid sedan råkade han falla inomhus och skadade några revben. Efter en dryg vecka på sjukhus, fick han komma till korttidsboende.
Där trivdes han mycket bra och senaste (hoppas att det inte blir den sista) gången vi träffades var han hoppfull och såg fram emot att eventuellt få komma till äldreboendet här i samhället. Det skulle innebära en lättare och mer social vardag.
Mannen faktiskt både tvättade och diskade själv hemma i sin lägenhet och han höll rent och snyggt.

Ja, nu har han fått flytta från korttidsboendet. Men inte till samhällets äldreboende. Han fick flytta till en annan avkrok av kommunen.
Det värsta var att han fick reda på flytten två timmar innan den skulle gå av stapeln!

Min granne är för närvarande på samma korttidsboende. De båda männen hade ätit frukost tillsammans och då nämnde 97-åringen ingenting. Sen kom han strax efter frukosten med tårarna rinnande för att säga adjö. Han hade fått meddelande om att flytten skulle ske redan klockan 11 samma dag.

Jag frågar mig och alla andra om det är ett sätt att behandla en gammal människa på. Var finns respekten?

Visserligen är han 97 år och lite stapplig, men väldigt väldigt pigg för sin ålder.

Jag hoppas att inte det här tar honom så hårt att han inte orkar leva längre.

Någon - jag vet inte vem för tillfället - har VERKLIGEN anledning att skämmas!

Usch och fy!

Det var tider det...

..när Bill Haley kom med sin Rock around the clock och vi lärde oss bugga hemma i vardagsrummen hos varandra så att både vi och möblerna flög omkring.

Städade en byrålåda häromdagen och hittade ett gammalt manus från en radiosändning.
Det flyttade mig en herrans massa år bakåt i tiden till slutet av 50-talet och början av 60-talet.

Elvis eller Tommy var den stora frågan. Ungdomarna, tja, kanske mest den kvinnliga delen delades upp i två läger. Musikaffärerna gjorde strålande affärer. Helt plötsligt skulle varenda människa spela gitarr och sjunga. Ja, inte bara musikaffärerna, förresten. Överallt kunde man köpa små lädergitarrer i snoddar, örhängen, nålar och märken med Elvis Presleys eller Tommy Steeles namn eller foto på.
Naturligtvis gavs det också ut böcker där man kunde läsa "allt om idolernas liv fram till berömmelsen".
Tjaa.
Köpmännen gnuggade händerna och pengarna rullade in. Företagen ropade efter arbetskraft. De flesta hade arbeten och ungdomarna tjänade bra med pengar. Smarta affärsmän konstruerade behov. Tonåringarna blev den nya målgruppen, som det så vackert heter idag.
Föräldrarna förfasade sig då som nu över rådande klädstil. Det lanserades ett mode som många av oss får lida för än i dag - högklackat, spetståigt för tjejerna och myggjagare för killarna.
Svängande hästsvansar eller hövolmar a la Farah Diba för tjejerna och brylcremeblanka ankstjärtar för killarna.
Jeans som var så snäva i benen att många vare sig kom i eller ur dem utan att sprätta upp dem, eller vida kjolar med ståltråd i fållen för att de skulle stå rakt ut.
Fenomenet raggare dök också upp vid den här tiden. Många tjejer gick fram och tillbaka efter stögen två och två, stannade i en portgång och fnissade, medan killarna åkte förbi i sina stora bilar med den obligatoriska rävsvansen fastknuten i antennen.
På bio såg man Kit Kolfachs raggarfilm Susanne som ansåg så stark att ambulanspersonal med bårar var stationerad i biosalongerna för att bära ut eventuellt avsvimmade. Det låg faktiskt en viss status i att svimma på den tiden.
Fast allt var förstås inte bara rock och ytligheter och utländska idoler.
Hemma i Sverige sjöng vi "Jag hörde musik någonstans" och "Någonstans i universum". Vi började bli mer medveten och politik och världen omkring oss.
Vi satt på fiken över en Cocacola, rökte cigarretter som vi köpt lösa i kiosken och löste världsproblemen. Naturligtvis var det vår generation som visste bäst och som skulle frälsa världen.
Och förresten... Vad är Idol och Robinson mot Bröderna Carthwrigt och Little Joe?

Nej se det snöar....

Snart är det jul.... Det måste det vara, för nu är "hela världen" vit.
Det var säkert många som inte trodde sina ögon i går morse. Över gräsmattor som dagen före faktiskt var grönare än i somras, låg ett mjukt vitt snötäcke.
Det var inte utan att Codliver fick lite julkänsla. Jag tycker det är snyggt med snö. Jaa, det ÄR lite tidigt när det kommer i mitten av oktober, men snyggt är det lika fullt.
Bor man sen i lägenhet och slipper skotta och inte behöver sopa bil och skrapa rutor och vara ute efter vägarna och fara, då kan man kosta på sig att njuta.
Det var en skön promenad på torsdagsförmiddagen, solen försökte skina, luften var klar och de knarrade lite under skosulorna.
Jag hade tänkt att lägga in ett bildbevis, men jag vet inte hur man gör, så ni får tro mig på mitt ord.
Fast det där var i går. Idag har temperaturen krupit upp över nollan och ett deprimerande småregn förstör alltihop.

Ha en bra dag ändå.
Det tänker jag ha.

Jämmer, elände och snyftningar...

...jag måste klippa mina naglar. Antingen är det det som gäller eller också får jag sluta skriva.

Problemet har uppstått så sakteliga. Det började med att upptäckte att naglarna hade börjat växa och inte gick av hur som helst. Det tilltalade min fåfänga, för vem vill inte ha långa naglar.
Kul att klia sig i skallen med, lämpliga att riva antagonister i ansiktet eller varstans man finner lämpligt,. och roligt och elegant att vifta med. Det stärker självkänslan - och vem är inte fåfäng nog att vilja verka elegant och vem vill inte ha starkare självkänsla om det går så lätt.
Jag odlade dem, jag stack fingertopparna i "väx upp" varje morgon och naglarna växte.

När de växt ett tag upptäckte jag at de såg inte såååå elegamta ut längre, det såg egentligen ganska bedrövligt ut, vildvuxna och långa och eftersom de är ganska hårda var de inte så vackert genomskinliga som andra vackra damers naglar. 
Enda chansen att råda bot på detta var att inhandla en flaska nagellack - två förresten - det var extrapris. Nu blev det mycket snyggare, när jag sen filade till dem också blev jag riktigt nöjd..... Ända tills jag kom in till akuten och de skulle sätta en klämma på fingret för att ta syresättningsprov. Gick åt helsike. Det var nagellack på nageln. Så sjuksköterskan som varit med förr, satte den i stortån, däre det inte finns nåt lack, eftersom jag inte når ner för att lacka tårna....Fast där var nageln för tjock eftersom jag har nagelsvamp...så hon fick klämma mig i örat.

I dag var det dags för en resa igen, men då kom jag ihåg mig och tvättade mina naglar med aceton och fick dem fina och rena. Enda felet var att hela jag luktade aceton och ambulanskillarna trodde jag hade stärkt mig inför färden med starka drycker.
Det känns hårt att bli så misskänd...
´
Det där kan jag kanske stå ut med, det dröjer någon månad emellan sjukbesöken. Så...
Det värsta är att jag kan inte skriva som folk längre. Vänstra lillfingernageln är för lång och klen för att skriva ett litet a, så det brukar fattas. Andra naglar är för långa och trycker ner fel bokstav eller ett par extra bokstäver. Allt detta gör att det tar mycket längre tid att skriva och om jag inte hinner gå igenom texten lika noggrant som man måste läsa det finstilta i hem- och livförsäkringar - ja då ser det ut som om en berusad korp raglat över sidorna.
Det är inte kul det heller.

Så nu sitter jag här och försöker att samla mod och hämta saxen.. Jag har ett svårt val framför mig.
Klipper jag dem, kan jag skriva, men då har jag å andra sidan missat tillfället att se förnäm ut och dessutom har jag kastat bort 30 kronor i nagellack (det var visserligen extrapris, men ändå).

Hur man än vänder sig har man en speciell kroppsdel bak. Vad får man inte lida för sin fåfänga. Det är som sagt upplagt för jämmer och snyftnigar.



Ha det bra/Codliver

Undrar vilken typ jag är...

Det här med tant.... Läste i en tidning för lite sen att nu ska man glömma bilden av tanten som en grå gammal dam.  För nu har "trendtanten" gjort entré.

En trendstrateg har fastslagit att: Tant är inte kopplat till ålder, utan är mer ett sätt att vara.
I stället för att bli ”gammal och gaggig” tar en tant långa höstpromenader och vårdar sitt yttre.

Här kommer några beskrivningar på olika tanttyper:
Romantiska tanten:
Minimalismens motståndare, älskar shopping och flärd
Dukar praktfullt till planerade bjudningar.

Kulturtanten:
Hon skapar, klär sig i stormönstrat och för sig med stora gester.
Marocko, New York och Kina är hennes andra hem.
Skvallertanten:
En härlig fikakompis som håller dig uppdaterad.
Faceook, twitter och sms gör henne till spindeln i nätet.
Klassiska tanten:
Väskan i tvåhandsgrepp.
Präktig, bestämd – men osynlig på stan.
Det gör henne till det ideala vittnet.

Friskustanten:
Hon frustar fram i Vårruset och Tjejmilen
Har kristaller runt halsen och aloe vera i kylskåpet.
Ur vägen, ungdomar.

Tant Raffa:
En livsnjutare: sex, choklad, vin och botox.
Hon älskar dansband, tacos och hägklackat.
Klär sig I tajta plagg som framhäver f-i-g-u-r-e-n.

Jag läste beskrivningarna med stort intresse och tvingades som vanligt konstatera att ingenting stämmer riktigt in på mig. Jag kommer aldrig ens att bli riktigt vuxen och jag är och förblir en udda figur och en mix av olika typer.

Tjaa...

Vad har man bokhyllan till?

Det frågade jag mig idag - och sen har jag sorterat och placerat böcker hela förmiddagen.

När jag växte upp hade man bokhyllan till att ha böcker i. Prydnadssakerna hade man på andra hyllor, byråer eller bord.

Sen svängde utvecklingen och i och på bokhyllorna stod det grammofoner, TV:n, fotografier och prydnadssaker - av nån anledning.

Hemma hos mig har det varit en blandning. Vissa bokhyllor har haft böcker och vissa glas och andra prylar.

Nu fick jag tre stora kartonger böcker från min bror. En del åker på loppmarknad, men många, många blir kvar här. Eftersom halva bokhyllan var upptagen med böcker och den andra delen av ljusstakar, glas och annat krafs, stod jag inför behovet att skaffa en ny hylla. Då varje möblerbar kvadratcentimeter är möblerad, såg det länge ut som om jag skulle få skaffa konsoller och hyllor och låta böckerna klättra efter väggarna om jag inte ville ha böckerna i staplar på matsalsmöblen. De ville jag inte.

Sen återfick jag mitt förnuft, slängde in diverse prydnadssaker i ett skåp, en glasbåt och en prydnadsgroda åkte hem till dotter och svärson och böckerna flyttade in. Det var ett jämrans arbete, de skulle ju sorteras efter författare i bokstavsordning. Nu är det gjort och nu känner jag mig nöjd. Bokhyllan används till det den är avsedd för, cirkeln är sluten

Och mitt i alltihopa står ett glasäpple - symbolen för kunskap - och glänser.

Nu går skam på torra land.

När ska barnen tillåtas att vara barn, åka pulka, leka med dockor, bilar simma, springa eller annat som hör barndomen till.

Den exponering och exploatering som många ungar idag utsätts för är vedervärdig. Barnen bör få leva sina egna liv och inte ställföreträdande liv åt sina föräldrar och förverkliga deras drömmar.

Infog ar ett citat ur en artikel:

"Vill ha barnstjärna


Gunilla Persson, 51, före detta fotomodell från Högsjö, har också problem. Hon är nämligen väldigt mån om att göra 8-åriga dottern Erika till framgångsrik barnstjärna.

I programmet ordnar hon födelsedagskalas för sin dotter, där hon planerar att lilla Erika ska hänföra gästerna med sin sång.

Men framträdandet saboteras – av en yngre flicka som också vill hålla i mikrofonen.

– Jag tror att det ligger en del svartsjuka med i bilden, på att Erika har den här talangen och att deras lilla unge har ingen, säger New York-frun i premiäravsnittet."

Utklädd och utspökad - med eller mot sin vilja - ska tjejen göras till barnstjärna och ge lite glamour åt sin mamma...

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7820329.ab
Läs artikeln i sin helhet här.

Usch Fy.

Nyss var jag lycklig...

Jag hade tagit mina medikamenter och lagt mig, bökat ner mig under täcket i en bekväm ställning. Bädden formade sig efter min kropp, helt i stil med Evert Taubes Solola, efter vars kropp hennes bädd vande sig. Jag hade just läst ett par kapitiel och lagt ifrån mig boken - en gammal kåserisamling av Torsten Ehrenmark, som jag läser för att han är en skrivpratare, jag ser nonom framför mig när jag läser hans texter - lagt undn glasögonen och släckt läslampan och lagt mig tillrätta i sängen. Underbar upplevelse. Kroppen i fosterstälning ena armen under kudden, andra armen höll fast täcket. Jag hade glömt att det var ett duntäcke och slapp undra om ejder och gäss plågades på samma sätt när fjädrrna skulle ryckas av dem och ha samvetskval för det..
Jag hade också förträngt valresultatet, jag låg och planerade morgondagens illdåd och irrfärder. Jag kände mig omstoppad och omhuldad av täcket och ett leende spelade på mina läppar. John Blund var på väg med stormsteg och jag såg fram emot en lång natts vederkvickande sömn.
Jaa, det var en lycklig stund.
....men säg den fröjd som varar beständigt. Naturen gjorde sig påmind. Dags att masa sig upp ur min bekväma, varma, sköna bädd... Väl på toaletten kom jag på tt jag glömt ta in dynorna från altaten. De hade blivitt lite fuktiga, bäst att hänga upp dem på tork på toa. När jag ändå var där , vr det lika bra att byta toapapper och eftersom det var sista rullen som fanns i toalettrummet, var det lika bra att hämfa fler frånständskåpet - för alla eventualiter..... och.... ja på den vägen är det och nu sitter jag här...
Av fri vilja visserligen, men det var skönare i bädden.
Jag citerar den late drängen som satt på sängkanten, suckade tungt och sade :den som ändå lugge".

Morsning, morsning alla glada..

Ja, alla andra också för den delen.
Det är (blir?) en förtjusande dag idag.
Ute öser regnet ner, men vad gör det när man har sol inombords?
Jag hörde en gång en som sa, att livet, det är det som pågår inom en...
Möjligt att han har rätt..
Inte vet jag, varför jag är så glad idag, men livet går sina egna vägar och
jag har för länge sen upptäckt att naturens lagar och jag inte har samma
kurs alltid. Det kan möjligen bero på att det är förhöst och inte så varmt, härlig luft, o.s.v.

Efter en totalt genomvakad natt, när jag inte lyckades somna och en gårdag som gick i  180 knutar, skulle jag SOVA, SOVA, SOVA ut idag på morgonen. Jag hade röjt förmiddan fri, jaa från annat än de dagliga rutinerna med mat och disk och plock som man aldrig slipper undan.
Och så vaknar jag halv 6 och är PIGG.

Tja. Det hade i alla fall det goda med sig att jag kan tvätta. Som genom ett under var det ledigt i tvättstugan på förmiddagen. Jag kom mig för att lägga upp ett par  jeans som jag ärvt efter min dotter och som har legat och glott förebrående på mig från syhörnan en längre tid. Så nu är Sverige räddat och jag har nåt att sätta på mig så jag kan gå ut i fortsättningen också.
Det är bra.

Med ett schema så späckat som mitt, skulle jag behöva låna ett par dagar av nån. Idag är det symöte. I måndags var det ett annat möte, plus en massa ärenden. I går var det valarbete och samammanträde i en annan förening. I morgon är det valarbete och sånggrupp. Däremellan ska jag försöka klämma in ett besök hos min 97-årige bekant som jag hälsar på genom besöksverksamheten. På fredag skulle det ha varit min lediga dag, men det sket sig det också, det blir nya möten.

Men det är kul när det rör sig och jag är tacksam att jag är i det skicket att jag kan stiga upp på morgonarna och delta i allt det här.

Nu ska jag plocka ihop några kassar med kläder som ska till Metodistkyrkans insamling för Litauen. Jag har gett upp förhoppningarna om att inom rimlig tid gå ner 10 kilo.

Ha en bra dag!
 

Men djävlar!

Ursäkta rubriken, men det var min spontana reaktion när jag läste följande notis.

Anhölls för våldtäkt på tvååring


http://www.aftonbladet.se/senastenytt/tt...

Jag begriper inte hur sånt här kan hända. Jag förstår inte vad det ska
vara för nöje eller njutning att ge sig på en liten tvååring. Jag förstår inte hur
dessa män fungerar.

Hur kan det hända och hur får man stopp på det?

Den vrede och avsky, det äckel och den förtvivlan och maktlöshet
man känner inför såna här illdåd känner inga gränser.

Samhällshygieniskt arbete/packa på, packa på...

"ja har va´tt i Öja..."  Nej det har jag inte. Jag har varit i Mora några dagar för att hjälpa min bror att packa. Han ska flytta - igen.
Han har hjälpt mig tidigare, så det var ju en självklarhet att erbjuda mina tjänster. Många säger att flyttandet är helvetet på jorden. Det har jag inte tyckt tidigare, men nu är jag beredd att hålla med dem. Samtidigt är det en samhällshygienisk insats. Det är nödvändigt att då och då flytta, fär att rensa upp i den bråte som oundvikligen hopar sig.
Under kriget utgick ett påbud om att man skulle rensa sin vind för att minska på allt brännbart i händelse av bombattacker. Nu får vi väl hoppas att inte den faran är så stor här, men ändå..

Och syrran var hård den här gången: "Det här behöver du inte, det här slänger vi, o.s.v. Av gammal vana har han släpat med sig det mesta av vad han hade, gamla fruktansvärda gardiner från nästan förhistorisk tid, udda assietter som han inte använt på 15 år o.s.v. En del gick till insamlingar, en del gick till soptippen och en del hamnade i en särskild hög för hans syster....
Det var ett evigt sorterande och emballerande. Jag hade sparat tidningar i tre veckor och hade med mig en försvarlig hög. Han sa att han hade en del tidningar - 5 stycken och det var som att spotta i Missisippi (eller om det ska stavas med z). Dammet rök och fingrarna blev svarta av trycksvärtan. Kartong på kartong staplades upp och min bror nästan grät i flera timmar.
Själv gick jag inte lottlös ur äventyret. Jag fick med mig farmors gamla spinnrock hem och  tre lådor med böcker.
Så bara valet är över ska jag läsa i flera månader...

Förresten tror jag att vi härstammar från en släkt av lämlar. Mamma och pappa flyttade 13 gånger, för min bror blir det också 13:e gången.  Min dotter har flyttat 14 gånger. Själv leder jag flyttligan med 25. Det är tydligt att det går i arv.

Så nu vet jag vart vi har lagt våra pengar. Mycket saker har också gått till återvinning, till Fräslningsarmén, Metodistkyrkan och direkt till tippen. Med naturens skräck för tomrum har det dock samlats en del i ladorna - igen.

Nu måste jag dessutom bygga och spika upp en bokhylla, för att få plats med alla de förgrymmade böckerna som jag har släpat hem.

De har nog rätt de som säger att det är helvetet på jorden.
Suck.

 

Aaaaatjooo!!!

Idag skiner solen, åtminstone tillfälligtvis. Det är naturligtvis trevligt, men det känns inte som om jag har nån nytta av det.
Förkylningen har slagit till - hårt och skoningslöst. Ögonen rinner, näsan droppar, det går åt näsdukar stora som halva lakan, lakanen blir skrynkliga och.... ja ni vet själva hur det är!
Tvi.
Det enda som är bra, är att inte ens ens värsta belackare kan påstå att man myglar när man ringer och säger att man inte kan komma till möten och träffar. De hör ju hur man låter, om de sen inte riktigt hör vad man försöker säga...
Det här är ett gissel som borde förbjudas i lag... Tänk vilket mänskligt lidande, vilken förödande inverkan det har både på individens och samhällets ekonomi...
Tvi igen.
Jag förstår inte att vetenskapen som har tagit fram så mycket botemedel och vaccin inte kan ha hittat på nånting som utrotar förkylning.
Den som lyckas med det är väl värd Nobelpriset i medicin.

Aaaatjo, aaaatjooo!
Ha en bra dag!

Jag ska rösta på

det parti som lovar kraftiga rabatter på plasthandskar.

Jag har varit inne på att skaffa mig ett jättelager plasthandskar, men det är heller ingen lösning, eftersom jag har svårt att arbeta med fodral på händerrna, men...

Nu vet jag nämligen vad jag gör hela dagarna - jag tvättar händerna.
Häromdagen fick jag för mig att jag skulle ta reda på vad jag sysslar med - egentligen.
Som en tidstudieman från 60-talet skrev jag upp allt jag gjorde. Det blev en lista som sträckte sig härifrån och från Tjotahejti....
När jag kom fram till att jag hade tvättat händerna 138 gånger gav jag upp. Det var ju uppenbart vart min tid gick.
Det var också uppenbart varför mina händer ser ut som skurmadamernas i min barndom. Röda, nariga och skrynkliga som russin. Ingen handcreme i världen om man så använder Loreal eller Dior eller vad de heter allt, kan återställa mina händer till nånting som det är en fröjd att bli smekt av. Inte ens vanlig Konsum-kräm hjälper...

Och.... var får de spriten ifrån?

Nu är det tyvär dags igen.!

En tolvårig flicka har våldtagits. Hon blev gravid och det var så det uppdagades. Mannen fick två års fängelse för våldtäkt mot barn.
Flickan var för berusad för att kunna freda sig.
I samband med utredningen mot den nu dömde kom det fram att hon varut utsatt för våldtäkt/sexuellt utnyttjande från fler män.

Det där är vidrigt. Ännu vidrigare blir det när det sker under spritens inverkan, om den tillhandahölls av våldtäktsmännen är det djävligare ändå.

Ungen är bara 12 år.

Varifrån kom spriten?

Jag vill prata med en människa

och inte med en telefonsvarare.
Jag är grinig idag.
Det har gått inflation i att koppla in dessa manicker och låta dem ta emot samtal från allmänheten.
Vare sig man vill nå sin vårdcentral, försäkringskassa, telia support eller försäkringsbolag möts man av en röst som uppmanar en att göra olika val och trycka olika siffror, trycka in sitt personnummer, sin eventuella personliga kod och f-n och hans moster....
Har man riktig tur kommer man till slut fram till en människa, som kan behandla ens ärende. Annars kommer man till nån som meddelar att detta inte är hans eller hennes bord och hänvisar en nån annastans. I bästa fall kan de tala om vart man ska vända sig.
Många gånger är köerna oändliga och med jämna mellanrum kommer en röst och säger att "vi har fortfarande kö, men vi tar ditt samtal så fort vi kan" eller "du har nummer xxx, kötiden beräknas till en halv miljon minuter, du behåller din plats i kön"
Suck!
Jag vill inte HA det på det här viset längre.

Blåst på sex - ringde flickans far och klagade

En rörmokare från Stockholm hade satt in 500 kronor på en 13-årig flickas konto.
Pengarna skulle vara en förskottsbetalning för sex.
Men flickan dök aldrig upp.
Då tog han reda på flickans telefonnummer, ringde hennes far och begärde pengarna tillbaka.
Det var inte så smart. Nu är han åtalad för sexköp av barn
Givetvis förklarar han sig oskyldig och säger att han trodde att flickan var betydligt äldre.

Den här gången blev det alltså tack och lov ingenting av, men runt omkring oss händer det alltför ofta att barn blir sexuellt utnyttjade/våldtagna av vuxna. Många övergrepp filmas och bilderna sprids på internet. Det är en vidrig hantering som vi alla måste hjälpas åt att försöka sätta stopp för.

I samma veva som jag läste om rörmokaren, såg jag en artikel om en 63-åring som försökt muta sig ut ur Kambodja där han suttit frihetsberövad för attha utnyttjat sin kambodjanska adoptivson sexuellt.
Nu har han fått pojken att ändra sin berättelse. De talas vid i telefon dagligen och mannen säger att "Jag tränar honom varje dag för att han inte ska säga fel saker". Nu lär det inte säkert att han slipper undan även om han släpps, för då blir det utredning i Sverige.

Men det är mer än en skamfläck att många män reser till länder där fattigdomen är svår och drar fördel av det när det gäller att köpa barn för att utnyttja dem sexuellt.

Det behövs verkligen krafttag mot det här.

Både diabetessköterskan och jag är nöjda.

Mumma, mumma. Igår åt jag kroppkakor, äkta småländska kroppkakor tillverkade av min svägerska. Det blev två över. Dem fick jag med mig hem och åt till lunch idag. De var lika goda då.

Det är konstigt hur man kan vänja sig vid och lära sig att uppskatta olika maträtter. Första gången jag smakade kroppkakor var det några "fina" stekta saker som smakade bläääh. Jag bestämde mig för att sådant skulle INTE ingå i min meny i fortsättningen om jag kunde slippa, ja jag skulle inte äta kroppkakor i någon form.

Dock.... saker och ting förändras och man är inte sämre karl/kvinna än att man kan ändra sig. En eftermiddag när jag hade arbetat hade min salig man tillverkat ett berg av kroppkakor, kokta, lite grövre....Han hade gjort 15 stycken och jag tänkte att här blir det en hel del att frysa in.
Nu blev det så, att det blev inga att frysa in, serverade med lingon och grädde alternativt smält smör var de ju en delikatess. Jag skäms inte för att säga att jag åt tre stycken....

Kroppkakor är ju lite feta och lite mastiga, inte så bra för diabetiker, men... om man äter rårivna morötter till är det helt ok, enligt diabetessköterskan. Jag vet inte vad hon säger om smält smör....

Så nu äter jag kroppkakorna med rårivna morötter och smält smör till, det är väldigt gott. Så nu är hon nöjd på grund av morötterna och jag är nöjd på grund av det smälta smöret.

Det är trevligt när man kan vara alla till lags.

Ha det!

Blåbären väntar

Solen skiner, varubilarna tutar och piper och tvestjärtarna går vaktparad på uteplatsen. Om dem tycker jag inte. Jag drivs till massmord med jämna mellanrum. Anticimex vägrar att befatta sig med eländet och jag har inte lyckats hitta något medel som skrämmer bort dem.
Mitt största bekymmer nu är vad jag ska sätta på mig. Inte för att det spelar nån roll hur jag ser ut i blåbärsskogen, men jag vill inte bli för varm och jag vill inte frysa heller.....
Jag ser fram emot en "heldag" i bland blåbärstuvorna och en läcker måltid - hemmagjorda kroppkakor och rårivna morötter. Min svägerska äger ett sommartorp, en liten historia på ett rum och kök där en gång 7 personer bodde. Det låter otroligt med dagens krav på utrymme. I alla fall ligger det mitt i skogen i en terräng där det är lätt att stapla omkring även för såna personer som jag.
Så idag ska jag verkligen passa på att njuta och ladda batterierna.
Om jag sen bara fick nån annan att rensa bären.....

Ha en bra dag!

All vår början

bliver svår, är ett gammalt visdomsord som jag skriver under på.
Jag har emigrerat hit från AB-bloggen. Det har tagit mig timmar att få till den här bloggen
och utseendet är inte klart ännu. Jag är något av en teknisk idiot och lyckas ofta med det omöjliga, det vill säga att göra fel där det inte ska gå att göra fel. Det ska bli spännande att se hur det här utvecklas.

Jag har lagt upp en lista på bloggar jag följer, men jag har inte lyckats att få in den så att den syns.
Är det någon som kan berätta för mig hur jag ska bära mig åt med detta?
Däremot har jag lyckats få in mig själv på listan över såna som följer min blogg. Hur får jag bort mig?
Ytterst tacksam för tips.