lördag 27 november 2010

Hur står det till?

Har ni fått er julrelaterade hjärnblödning eller hjärtinfarkt ännu?
Snart är det nämligen jul och det blir ingenriktig jul om ni inte skurar bakom tapeterna, byter kokrmatta i köket och köper nya möbler och mattor.....

Denna glädjens och fridens högtid har blivit orsak till många magsår. För min del började eländet i augusti, när det skulle avgöras vart och hos vem julen skulle firas. Hos mormor, hos mamma eller hos doter med familj. eller hos morbror med familj? Alla som har haft en släkt som min, förstår problembet. Här har julen firats hos en och annan i tur och ordning. Utom cirka 25-30 år på slutet när den har firats alternativt hos mormor, eller mor. Nu har mormor gått till sina fäder, och en del annat har hänt, så nu har julen firats hos mig de senaste åren.

Jodå, det är roligt och underbart och härligt och allt vad ni vill att få ha de nära och kära runt om sig till jul. Julen började med ett gäng pigga krabater som vid halvsjutiden på morgonen undrade om inte det var dags för tomten snart. De blir mer och mer besvikna, otåliga och gnälliga, herrarna i huset blir otåliga och skriker att man ska vara lugn och snäll på julafton. Kvinnfolken hålls i köket med dopp i grytan och annan julmat och ska ha en nedrans tur om de kan bänka sig framför Kalle Anka. Sen äter alla för mycket, får ont i magen (eller huvudet) I värsta fall har familjen utökats med diverse osorterade släktingar, med diverse osorterade vanor och ovanor och krav på hur det ska vara.
Men i år, mina vänner ser det ut som om jag ska få fira en jul i lugn och ro - alldeles för mig själv. Mor är ju borta sedan sju år. Min bror ska fira jul i Värmland hos sin sällskapsdam, dottern ska fira med mannens familj, eftersom svärmor behver stöd nu när hon nyss har blivit änka. Julklapparna till barnbarnen levereras i förväg. Inget stress, kanske inte ens nån julgran, bara tomtar och stjärnor och pynt. Och sen...
bara jag, en skinkmacka och en gröttallrik, julbön i kyrkan, Kalle Anka och Karl Bertils julafton och ett par nötter på kvällen. Det ni!

God jul på er allihop.

onsdag 3 november 2010

Ledsen över hur folk behandlas.

Jag har fått lära mig att alla människor har ett värde och förtjänar respekt.
Fast det där med respekten... jag vill undanta såna fähundar som Hitler, Stalin, Pol Pot, Ceaucesco och Sadam Hussein och några andra ärkeskurkar.

Det där var en parentes.

Jag har en favorit, en 97-årig man som jag då och då brukat besöka. Han är klar i skallen som en diamant och jag har känt mig riktigt uppiggad när jag gått därifrån.

För en tid sedan råkade han falla inomhus och skadade några revben. Efter en dryg vecka på sjukhus, fick han komma till korttidsboende.
Där trivdes han mycket bra och senaste (hoppas att det inte blir den sista) gången vi träffades var han hoppfull och såg fram emot att eventuellt få komma till äldreboendet här i samhället. Det skulle innebära en lättare och mer social vardag.
Mannen faktiskt både tvättade och diskade själv hemma i sin lägenhet och han höll rent och snyggt.

Ja, nu har han fått flytta från korttidsboendet. Men inte till samhällets äldreboende. Han fick flytta till en annan avkrok av kommunen.
Det värsta var att han fick reda på flytten två timmar innan den skulle gå av stapeln!

Min granne är för närvarande på samma korttidsboende. De båda männen hade ätit frukost tillsammans och då nämnde 97-åringen ingenting. Sen kom han strax efter frukosten med tårarna rinnande för att säga adjö. Han hade fått meddelande om att flytten skulle ske redan klockan 11 samma dag.

Jag frågar mig och alla andra om det är ett sätt att behandla en gammal människa på. Var finns respekten?

Visserligen är han 97 år och lite stapplig, men väldigt väldigt pigg för sin ålder.

Jag hoppas att inte det här tar honom så hårt att han inte orkar leva längre.

Någon - jag vet inte vem för tillfället - har VERKLIGEN anledning att skämmas!

Usch och fy!