..när Bill Haley kom med sin Rock around the clock och vi lärde oss bugga hemma i vardagsrummen hos varandra så att både vi och möblerna flög omkring.
Städade en byrålåda häromdagen och hittade ett gammalt manus från en radiosändning.
Det flyttade mig en herrans massa år bakåt i tiden till slutet av 50-talet och början av 60-talet.
Elvis eller Tommy var den stora frågan. Ungdomarna, tja, kanske mest den kvinnliga delen delades upp i två läger. Musikaffärerna gjorde strålande affärer. Helt plötsligt skulle varenda människa spela gitarr och sjunga. Ja, inte bara musikaffärerna, förresten. Överallt kunde man köpa små lädergitarrer i snoddar, örhängen, nålar och märken med Elvis Presleys eller Tommy Steeles namn eller foto på.
Naturligtvis gavs det också ut böcker där man kunde läsa "allt om idolernas liv fram till berömmelsen".
Tjaa.
Köpmännen gnuggade händerna och pengarna rullade in. Företagen ropade efter arbetskraft. De flesta hade arbeten och ungdomarna tjänade bra med pengar. Smarta affärsmän konstruerade behov. Tonåringarna blev den nya målgruppen, som det så vackert heter idag.
Föräldrarna förfasade sig då som nu över rådande klädstil. Det lanserades ett mode som många av oss får lida för än i dag - högklackat, spetståigt för tjejerna och myggjagare för killarna.
Svängande hästsvansar eller hövolmar a la Farah Diba för tjejerna och brylcremeblanka ankstjärtar för killarna.
Jeans som var så snäva i benen att många vare sig kom i eller ur dem utan att sprätta upp dem, eller vida kjolar med ståltråd i fållen för att de skulle stå rakt ut.
Fenomenet raggare dök också upp vid den här tiden. Många tjejer gick fram och tillbaka efter stögen två och två, stannade i en portgång och fnissade, medan killarna åkte förbi i sina stora bilar med den obligatoriska rävsvansen fastknuten i antennen.
På bio såg man Kit Kolfachs raggarfilm Susanne som ansåg så stark att ambulanspersonal med bårar var stationerad i biosalongerna för att bära ut eventuellt avsvimmade. Det låg faktiskt en viss status i att svimma på den tiden.
Fast allt var förstås inte bara rock och ytligheter och utländska idoler.
Hemma i Sverige sjöng vi "Jag hörde musik någonstans" och "Någonstans i universum". Vi började bli mer medveten och politik och världen omkring oss.
Vi satt på fiken över en Cocacola, rökte cigarretter som vi köpt lösa i kiosken och löste världsproblemen. Naturligtvis var det vår generation som visste bäst och som skulle frälsa världen.
Och förresten... Vad är Idol och Robinson mot Bröderna Carthwrigt och Little Joe?
söndag 31 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
Nej se det snöar....
Snart är det jul.... Det måste det vara, för nu är "hela världen" vit.
Det var säkert många som inte trodde sina ögon i går morse. Över gräsmattor som dagen före faktiskt var grönare än i somras, låg ett mjukt vitt snötäcke.
Det var inte utan att Codliver fick lite julkänsla. Jag tycker det är snyggt med snö. Jaa, det ÄR lite tidigt när det kommer i mitten av oktober, men snyggt är det lika fullt.
Bor man sen i lägenhet och slipper skotta och inte behöver sopa bil och skrapa rutor och vara ute efter vägarna och fara, då kan man kosta på sig att njuta.
Det var en skön promenad på torsdagsförmiddagen, solen försökte skina, luften var klar och de knarrade lite under skosulorna.
Jag hade tänkt att lägga in ett bildbevis, men jag vet inte hur man gör, så ni får tro mig på mitt ord.
Fast det där var i går. Idag har temperaturen krupit upp över nollan och ett deprimerande småregn förstör alltihop.
Ha en bra dag ändå.
Det tänker jag ha.
Det var säkert många som inte trodde sina ögon i går morse. Över gräsmattor som dagen före faktiskt var grönare än i somras, låg ett mjukt vitt snötäcke.
Det var inte utan att Codliver fick lite julkänsla. Jag tycker det är snyggt med snö. Jaa, det ÄR lite tidigt när det kommer i mitten av oktober, men snyggt är det lika fullt.
Bor man sen i lägenhet och slipper skotta och inte behöver sopa bil och skrapa rutor och vara ute efter vägarna och fara, då kan man kosta på sig att njuta.
Det var en skön promenad på torsdagsförmiddagen, solen försökte skina, luften var klar och de knarrade lite under skosulorna.
Jag hade tänkt att lägga in ett bildbevis, men jag vet inte hur man gör, så ni får tro mig på mitt ord.
Fast det där var i går. Idag har temperaturen krupit upp över nollan och ett deprimerande småregn förstör alltihop.
Ha en bra dag ändå.
Det tänker jag ha.
måndag 11 oktober 2010
Jämmer, elände och snyftningar...
...jag måste klippa mina naglar. Antingen är det det som gäller eller också får jag sluta skriva.
Problemet har uppstått så sakteliga. Det började med att upptäckte att naglarna hade börjat växa och inte gick av hur som helst. Det tilltalade min fåfänga, för vem vill inte ha långa naglar.
Kul att klia sig i skallen med, lämpliga att riva antagonister i ansiktet eller varstans man finner lämpligt,. och roligt och elegant att vifta med. Det stärker självkänslan - och vem är inte fåfäng nog att vilja verka elegant och vem vill inte ha starkare självkänsla om det går så lätt.
Jag odlade dem, jag stack fingertopparna i "väx upp" varje morgon och naglarna växte.
När de växt ett tag upptäckte jag at de såg inte såååå elegamta ut längre, det såg egentligen ganska bedrövligt ut, vildvuxna och långa och eftersom de är ganska hårda var de inte så vackert genomskinliga som andra vackra damers naglar.
Enda chansen att råda bot på detta var att inhandla en flaska nagellack - två förresten - det var extrapris. Nu blev det mycket snyggare, när jag sen filade till dem också blev jag riktigt nöjd..... Ända tills jag kom in till akuten och de skulle sätta en klämma på fingret för att ta syresättningsprov. Gick åt helsike. Det var nagellack på nageln. Så sjuksköterskan som varit med förr, satte den i stortån, däre det inte finns nåt lack, eftersom jag inte når ner för att lacka tårna....Fast där var nageln för tjock eftersom jag har nagelsvamp...så hon fick klämma mig i örat.
I dag var det dags för en resa igen, men då kom jag ihåg mig och tvättade mina naglar med aceton och fick dem fina och rena. Enda felet var att hela jag luktade aceton och ambulanskillarna trodde jag hade stärkt mig inför färden med starka drycker.
Det känns hårt att bli så misskänd...
´
Det där kan jag kanske stå ut med, det dröjer någon månad emellan sjukbesöken. Så...
Det värsta är att jag kan inte skriva som folk längre. Vänstra lillfingernageln är för lång och klen för att skriva ett litet a, så det brukar fattas. Andra naglar är för långa och trycker ner fel bokstav eller ett par extra bokstäver. Allt detta gör att det tar mycket längre tid att skriva och om jag inte hinner gå igenom texten lika noggrant som man måste läsa det finstilta i hem- och livförsäkringar - ja då ser det ut som om en berusad korp raglat över sidorna.
Det är inte kul det heller.
Så nu sitter jag här och försöker att samla mod och hämta saxen.. Jag har ett svårt val framför mig.
Klipper jag dem, kan jag skriva, men då har jag å andra sidan missat tillfället att se förnäm ut och dessutom har jag kastat bort 30 kronor i nagellack (det var visserligen extrapris, men ändå).
Hur man än vänder sig har man en speciell kroppsdel bak. Vad får man inte lida för sin fåfänga. Det är som sagt upplagt för jämmer och snyftnigar.
Ha det bra/Codliver
Problemet har uppstått så sakteliga. Det började med att upptäckte att naglarna hade börjat växa och inte gick av hur som helst. Det tilltalade min fåfänga, för vem vill inte ha långa naglar.
Kul att klia sig i skallen med, lämpliga att riva antagonister i ansiktet eller varstans man finner lämpligt,. och roligt och elegant att vifta med. Det stärker självkänslan - och vem är inte fåfäng nog att vilja verka elegant och vem vill inte ha starkare självkänsla om det går så lätt.
Jag odlade dem, jag stack fingertopparna i "väx upp" varje morgon och naglarna växte.
När de växt ett tag upptäckte jag at de såg inte såååå elegamta ut längre, det såg egentligen ganska bedrövligt ut, vildvuxna och långa och eftersom de är ganska hårda var de inte så vackert genomskinliga som andra vackra damers naglar.
Enda chansen att råda bot på detta var att inhandla en flaska nagellack - två förresten - det var extrapris. Nu blev det mycket snyggare, när jag sen filade till dem också blev jag riktigt nöjd..... Ända tills jag kom in till akuten och de skulle sätta en klämma på fingret för att ta syresättningsprov. Gick åt helsike. Det var nagellack på nageln. Så sjuksköterskan som varit med förr, satte den i stortån, däre det inte finns nåt lack, eftersom jag inte når ner för att lacka tårna....Fast där var nageln för tjock eftersom jag har nagelsvamp...så hon fick klämma mig i örat.
I dag var det dags för en resa igen, men då kom jag ihåg mig och tvättade mina naglar med aceton och fick dem fina och rena. Enda felet var att hela jag luktade aceton och ambulanskillarna trodde jag hade stärkt mig inför färden med starka drycker.
Det känns hårt att bli så misskänd...
´
Det där kan jag kanske stå ut med, det dröjer någon månad emellan sjukbesöken. Så...
Det värsta är att jag kan inte skriva som folk längre. Vänstra lillfingernageln är för lång och klen för att skriva ett litet a, så det brukar fattas. Andra naglar är för långa och trycker ner fel bokstav eller ett par extra bokstäver. Allt detta gör att det tar mycket längre tid att skriva och om jag inte hinner gå igenom texten lika noggrant som man måste läsa det finstilta i hem- och livförsäkringar - ja då ser det ut som om en berusad korp raglat över sidorna.
Det är inte kul det heller.
Så nu sitter jag här och försöker att samla mod och hämta saxen.. Jag har ett svårt val framför mig.
Klipper jag dem, kan jag skriva, men då har jag å andra sidan missat tillfället att se förnäm ut och dessutom har jag kastat bort 30 kronor i nagellack (det var visserligen extrapris, men ändå).
Hur man än vänder sig har man en speciell kroppsdel bak. Vad får man inte lida för sin fåfänga. Det är som sagt upplagt för jämmer och snyftnigar.
Ha det bra/Codliver
onsdag 6 oktober 2010
Undrar vilken typ jag är...
Det här med tant.... Läste i en tidning för lite sen att nu ska man glömma bilden av tanten som en grå gammal dam. För nu har "trendtanten" gjort entré.
En trendstrateg har fastslagit att: Tant är inte kopplat till ålder, utan är mer ett sätt att vara.
I stället för att bli ”gammal och gaggig” tar en tant långa höstpromenader och vårdar sitt yttre.
Här kommer några beskrivningar på olika tanttyper:
Romantiska tanten:
Minimalismens motståndare, älskar shopping och flärd
Dukar praktfullt till planerade bjudningar.
Kulturtanten:
Hon skapar, klär sig i stormönstrat och för sig med stora gester.
Marocko, New York och Kina är hennes andra hem.
Skvallertanten:
En härlig fikakompis som håller dig uppdaterad.
Faceook, twitter och sms gör henne till spindeln i nätet.
Klassiska tanten:
Väskan i tvåhandsgrepp.
Präktig, bestämd – men osynlig på stan.
Det gör henne till det ideala vittnet.
Friskustanten:
Hon frustar fram i Vårruset och Tjejmilen
Har kristaller runt halsen och aloe vera i kylskåpet.
Ur vägen, ungdomar.
Tant Raffa:
En livsnjutare: sex, choklad, vin och botox.
Hon älskar dansband, tacos och hägklackat.
Klär sig I tajta plagg som framhäver f-i-g-u-r-e-n.
Jag läste beskrivningarna med stort intresse och tvingades som vanligt konstatera att ingenting stämmer riktigt in på mig. Jag kommer aldrig ens att bli riktigt vuxen och jag är och förblir en udda figur och en mix av olika typer.
Tjaa...
En trendstrateg har fastslagit att: Tant är inte kopplat till ålder, utan är mer ett sätt att vara.
I stället för att bli ”gammal och gaggig” tar en tant långa höstpromenader och vårdar sitt yttre.
Här kommer några beskrivningar på olika tanttyper:
Romantiska tanten:
Minimalismens motståndare, älskar shopping och flärd
Dukar praktfullt till planerade bjudningar.
Kulturtanten:
Hon skapar, klär sig i stormönstrat och för sig med stora gester.
Marocko, New York och Kina är hennes andra hem.
Skvallertanten:
En härlig fikakompis som håller dig uppdaterad.
Faceook, twitter och sms gör henne till spindeln i nätet.
Klassiska tanten:
Väskan i tvåhandsgrepp.
Präktig, bestämd – men osynlig på stan.
Det gör henne till det ideala vittnet.
Friskustanten:
Hon frustar fram i Vårruset och Tjejmilen
Har kristaller runt halsen och aloe vera i kylskåpet.
Ur vägen, ungdomar.
Tant Raffa:
En livsnjutare: sex, choklad, vin och botox.
Hon älskar dansband, tacos och hägklackat.
Klär sig I tajta plagg som framhäver f-i-g-u-r-e-n.
Jag läste beskrivningarna med stort intresse och tvingades som vanligt konstatera att ingenting stämmer riktigt in på mig. Jag kommer aldrig ens att bli riktigt vuxen och jag är och förblir en udda figur och en mix av olika typer.
Tjaa...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)