måndag 20 september 2010

Nyss var jag lycklig...

Jag hade tagit mina medikamenter och lagt mig, bökat ner mig under täcket i en bekväm ställning. Bädden formade sig efter min kropp, helt i stil med Evert Taubes Solola, efter vars kropp hennes bädd vande sig. Jag hade just läst ett par kapitiel och lagt ifrån mig boken - en gammal kåserisamling av Torsten Ehrenmark, som jag läser för att han är en skrivpratare, jag ser nonom framför mig när jag läser hans texter - lagt undn glasögonen och släckt läslampan och lagt mig tillrätta i sängen. Underbar upplevelse. Kroppen i fosterstälning ena armen under kudden, andra armen höll fast täcket. Jag hade glömt att det var ett duntäcke och slapp undra om ejder och gäss plågades på samma sätt när fjädrrna skulle ryckas av dem och ha samvetskval för det..
Jag hade också förträngt valresultatet, jag låg och planerade morgondagens illdåd och irrfärder. Jag kände mig omstoppad och omhuldad av täcket och ett leende spelade på mina läppar. John Blund var på väg med stormsteg och jag såg fram emot en lång natts vederkvickande sömn.
Jaa, det var en lycklig stund.
....men säg den fröjd som varar beständigt. Naturen gjorde sig påmind. Dags att masa sig upp ur min bekväma, varma, sköna bädd... Väl på toaletten kom jag på tt jag glömt ta in dynorna från altaten. De hade blivitt lite fuktiga, bäst att hänga upp dem på tork på toa. När jag ändå var där , vr det lika bra att byta toapapper och eftersom det var sista rullen som fanns i toalettrummet, var det lika bra att hämfa fler frånständskåpet - för alla eventualiter..... och.... ja på den vägen är det och nu sitter jag här...
Av fri vilja visserligen, men det var skönare i bädden.
Jag citerar den late drängen som satt på sängkanten, suckade tungt och sade :den som ändå lugge".

2 kommentarer:

  1. Jag ska bara vattna blommorna å ta in dynorna och......... sen återvänder jag till min säng. Trodde jag var den ende som gick vilse i lägenheten på väg från toan efter nattakissen - jag hade fel! 8-)

    SvaraRadera
  2. Det är roligt att höra att man inte är ensam om tokigheterna...:)

    SvaraRadera