måndag 11 oktober 2010

Jämmer, elände och snyftningar...

...jag måste klippa mina naglar. Antingen är det det som gäller eller också får jag sluta skriva.

Problemet har uppstått så sakteliga. Det började med att upptäckte att naglarna hade börjat växa och inte gick av hur som helst. Det tilltalade min fåfänga, för vem vill inte ha långa naglar.
Kul att klia sig i skallen med, lämpliga att riva antagonister i ansiktet eller varstans man finner lämpligt,. och roligt och elegant att vifta med. Det stärker självkänslan - och vem är inte fåfäng nog att vilja verka elegant och vem vill inte ha starkare självkänsla om det går så lätt.
Jag odlade dem, jag stack fingertopparna i "väx upp" varje morgon och naglarna växte.

När de växt ett tag upptäckte jag at de såg inte såååå elegamta ut längre, det såg egentligen ganska bedrövligt ut, vildvuxna och långa och eftersom de är ganska hårda var de inte så vackert genomskinliga som andra vackra damers naglar. 
Enda chansen att råda bot på detta var att inhandla en flaska nagellack - två förresten - det var extrapris. Nu blev det mycket snyggare, när jag sen filade till dem också blev jag riktigt nöjd..... Ända tills jag kom in till akuten och de skulle sätta en klämma på fingret för att ta syresättningsprov. Gick åt helsike. Det var nagellack på nageln. Så sjuksköterskan som varit med förr, satte den i stortån, däre det inte finns nåt lack, eftersom jag inte når ner för att lacka tårna....Fast där var nageln för tjock eftersom jag har nagelsvamp...så hon fick klämma mig i örat.

I dag var det dags för en resa igen, men då kom jag ihåg mig och tvättade mina naglar med aceton och fick dem fina och rena. Enda felet var att hela jag luktade aceton och ambulanskillarna trodde jag hade stärkt mig inför färden med starka drycker.
Det känns hårt att bli så misskänd...
´
Det där kan jag kanske stå ut med, det dröjer någon månad emellan sjukbesöken. Så...
Det värsta är att jag kan inte skriva som folk längre. Vänstra lillfingernageln är för lång och klen för att skriva ett litet a, så det brukar fattas. Andra naglar är för långa och trycker ner fel bokstav eller ett par extra bokstäver. Allt detta gör att det tar mycket längre tid att skriva och om jag inte hinner gå igenom texten lika noggrant som man måste läsa det finstilta i hem- och livförsäkringar - ja då ser det ut som om en berusad korp raglat över sidorna.
Det är inte kul det heller.

Så nu sitter jag här och försöker att samla mod och hämta saxen.. Jag har ett svårt val framför mig.
Klipper jag dem, kan jag skriva, men då har jag å andra sidan missat tillfället att se förnäm ut och dessutom har jag kastat bort 30 kronor i nagellack (det var visserligen extrapris, men ändå).

Hur man än vänder sig har man en speciell kroppsdel bak. Vad får man inte lida för sin fåfänga. Det är som sagt upplagt för jämmer och snyftnigar.



Ha det bra/Codliver

4 kommentarer:

  1. Det är ett helsike det där med stil och skönhet du har tur som ändå som har din naturliga skönhet att falla tillbaka på. 8-)

    SvaraRadera
  2. Usch då, vad du får vara med om ! Bli misstrodd för att du skrubbat naglarna, kan inte ambulansfolk skilja på sprit och Aceton ??? Det var det sämsta !

    Skickar så många tröstekramar jag kan !

    Massa kraaaaaam

    SvaraRadera
  3. Till Granntanten:
    Jaa, man får vara tacksam för det lilla :)

    Till Tänkt och tyckt: Tack. Joo, nu är det bättre
    Joodå, nu är det bättre.

    SvaraRadera