Vad har man bokhyllan till?

Det frågade jag mig idag - och sen har jag sorterat och placerat böcker hela förmiddagen.

När jag växte upp hade man bokhyllan till att ha böcker i. Prydnadssakerna hade man på andra hyllor, byråer eller bord.

Sen svängde utvecklingen och i och på bokhyllorna stod det grammofoner, TV:n, fotografier och prydnadssaker - av nån anledning.

Hemma hos mig har det varit en blandning. Vissa bokhyllor har haft böcker och vissa glas och andra prylar.

Nu fick jag tre stora kartonger böcker från min bror. En del åker på loppmarknad, men många, många blir kvar här. Eftersom halva bokhyllan var upptagen med böcker och den andra delen av ljusstakar, glas och annat krafs, stod jag inför behovet att skaffa en ny hylla. Då varje möblerbar kvadratcentimeter är möblerad, såg det länge ut som om jag skulle få skaffa konsoller och hyllor och låta böckerna klättra efter väggarna om jag inte ville ha böckerna i staplar på matsalsmöblen. De ville jag inte.

Sen återfick jag mitt förnuft, slängde in diverse prydnadssaker i ett skåp, en glasbåt och en prydnadsgroda åkte hem till dotter och svärson och böckerna flyttade in. Det var ett jämrans arbete, de skulle ju sorteras efter författare i bokstavsordning. Nu är det gjort och nu känner jag mig nöjd. Bokhyllan används till det den är avsedd för, cirkeln är sluten

Och mitt i alltihopa står ett glasäpple - symbolen för kunskap - och glänser.

Nu går skam på torra land.

När ska barnen tillåtas att vara barn, åka pulka, leka med dockor, bilar simma, springa eller annat som hör barndomen till.

Den exponering och exploatering som många ungar idag utsätts för är vedervärdig. Barnen bör få leva sina egna liv och inte ställföreträdande liv åt sina föräldrar och förverkliga deras drömmar.

Infog ar ett citat ur en artikel:

"Vill ha barnstjärna


Gunilla Persson, 51, före detta fotomodell från Högsjö, har också problem. Hon är nämligen väldigt mån om att göra 8-åriga dottern Erika till framgångsrik barnstjärna.

I programmet ordnar hon födelsedagskalas för sin dotter, där hon planerar att lilla Erika ska hänföra gästerna med sin sång.

Men framträdandet saboteras – av en yngre flicka som också vill hålla i mikrofonen.

– Jag tror att det ligger en del svartsjuka med i bilden, på att Erika har den här talangen och att deras lilla unge har ingen, säger New York-frun i premiäravsnittet."

Utklädd och utspökad - med eller mot sin vilja - ska tjejen göras till barnstjärna och ge lite glamour åt sin mamma...

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7820329.ab
Läs artikeln i sin helhet här.

Usch Fy.

Nyss var jag lycklig...

Jag hade tagit mina medikamenter och lagt mig, bökat ner mig under täcket i en bekväm ställning. Bädden formade sig efter min kropp, helt i stil med Evert Taubes Solola, efter vars kropp hennes bädd vande sig. Jag hade just läst ett par kapitiel och lagt ifrån mig boken - en gammal kåserisamling av Torsten Ehrenmark, som jag läser för att han är en skrivpratare, jag ser nonom framför mig när jag läser hans texter - lagt undn glasögonen och släckt läslampan och lagt mig tillrätta i sängen. Underbar upplevelse. Kroppen i fosterstälning ena armen under kudden, andra armen höll fast täcket. Jag hade glömt att det var ett duntäcke och slapp undra om ejder och gäss plågades på samma sätt när fjädrrna skulle ryckas av dem och ha samvetskval för det..
Jag hade också förträngt valresultatet, jag låg och planerade morgondagens illdåd och irrfärder. Jag kände mig omstoppad och omhuldad av täcket och ett leende spelade på mina läppar. John Blund var på väg med stormsteg och jag såg fram emot en lång natts vederkvickande sömn.
Jaa, det var en lycklig stund.
....men säg den fröjd som varar beständigt. Naturen gjorde sig påmind. Dags att masa sig upp ur min bekväma, varma, sköna bädd... Väl på toaletten kom jag på tt jag glömt ta in dynorna från altaten. De hade blivitt lite fuktiga, bäst att hänga upp dem på tork på toa. När jag ändå var där , vr det lika bra att byta toapapper och eftersom det var sista rullen som fanns i toalettrummet, var det lika bra att hämfa fler frånständskåpet - för alla eventualiter..... och.... ja på den vägen är det och nu sitter jag här...
Av fri vilja visserligen, men det var skönare i bädden.
Jag citerar den late drängen som satt på sängkanten, suckade tungt och sade :den som ändå lugge".

Morsning, morsning alla glada..

Ja, alla andra också för den delen.
Det är (blir?) en förtjusande dag idag.
Ute öser regnet ner, men vad gör det när man har sol inombords?
Jag hörde en gång en som sa, att livet, det är det som pågår inom en...
Möjligt att han har rätt..
Inte vet jag, varför jag är så glad idag, men livet går sina egna vägar och
jag har för länge sen upptäckt att naturens lagar och jag inte har samma
kurs alltid. Det kan möjligen bero på att det är förhöst och inte så varmt, härlig luft, o.s.v.

Efter en totalt genomvakad natt, när jag inte lyckades somna och en gårdag som gick i  180 knutar, skulle jag SOVA, SOVA, SOVA ut idag på morgonen. Jag hade röjt förmiddan fri, jaa från annat än de dagliga rutinerna med mat och disk och plock som man aldrig slipper undan.
Och så vaknar jag halv 6 och är PIGG.

Tja. Det hade i alla fall det goda med sig att jag kan tvätta. Som genom ett under var det ledigt i tvättstugan på förmiddagen. Jag kom mig för att lägga upp ett par  jeans som jag ärvt efter min dotter och som har legat och glott förebrående på mig från syhörnan en längre tid. Så nu är Sverige räddat och jag har nåt att sätta på mig så jag kan gå ut i fortsättningen också.
Det är bra.

Med ett schema så späckat som mitt, skulle jag behöva låna ett par dagar av nån. Idag är det symöte. I måndags var det ett annat möte, plus en massa ärenden. I går var det valarbete och samammanträde i en annan förening. I morgon är det valarbete och sånggrupp. Däremellan ska jag försöka klämma in ett besök hos min 97-årige bekant som jag hälsar på genom besöksverksamheten. På fredag skulle det ha varit min lediga dag, men det sket sig det också, det blir nya möten.

Men det är kul när det rör sig och jag är tacksam att jag är i det skicket att jag kan stiga upp på morgonarna och delta i allt det här.

Nu ska jag plocka ihop några kassar med kläder som ska till Metodistkyrkans insamling för Litauen. Jag har gett upp förhoppningarna om att inom rimlig tid gå ner 10 kilo.

Ha en bra dag!
 

Men djävlar!

Ursäkta rubriken, men det var min spontana reaktion när jag läste följande notis.

Anhölls för våldtäkt på tvååring


http://www.aftonbladet.se/senastenytt/tt...

Jag begriper inte hur sånt här kan hända. Jag förstår inte vad det ska
vara för nöje eller njutning att ge sig på en liten tvååring. Jag förstår inte hur
dessa män fungerar.

Hur kan det hända och hur får man stopp på det?

Den vrede och avsky, det äckel och den förtvivlan och maktlöshet
man känner inför såna här illdåd känner inga gränser.

Samhällshygieniskt arbete/packa på, packa på...

"ja har va´tt i Öja..."  Nej det har jag inte. Jag har varit i Mora några dagar för att hjälpa min bror att packa. Han ska flytta - igen.
Han har hjälpt mig tidigare, så det var ju en självklarhet att erbjuda mina tjänster. Många säger att flyttandet är helvetet på jorden. Det har jag inte tyckt tidigare, men nu är jag beredd att hålla med dem. Samtidigt är det en samhällshygienisk insats. Det är nödvändigt att då och då flytta, fär att rensa upp i den bråte som oundvikligen hopar sig.
Under kriget utgick ett påbud om att man skulle rensa sin vind för att minska på allt brännbart i händelse av bombattacker. Nu får vi väl hoppas att inte den faran är så stor här, men ändå..

Och syrran var hård den här gången: "Det här behöver du inte, det här slänger vi, o.s.v. Av gammal vana har han släpat med sig det mesta av vad han hade, gamla fruktansvärda gardiner från nästan förhistorisk tid, udda assietter som han inte använt på 15 år o.s.v. En del gick till insamlingar, en del gick till soptippen och en del hamnade i en särskild hög för hans syster....
Det var ett evigt sorterande och emballerande. Jag hade sparat tidningar i tre veckor och hade med mig en försvarlig hög. Han sa att han hade en del tidningar - 5 stycken och det var som att spotta i Missisippi (eller om det ska stavas med z). Dammet rök och fingrarna blev svarta av trycksvärtan. Kartong på kartong staplades upp och min bror nästan grät i flera timmar.
Själv gick jag inte lottlös ur äventyret. Jag fick med mig farmors gamla spinnrock hem och  tre lådor med böcker.
Så bara valet är över ska jag läsa i flera månader...

Förresten tror jag att vi härstammar från en släkt av lämlar. Mamma och pappa flyttade 13 gånger, för min bror blir det också 13:e gången.  Min dotter har flyttat 14 gånger. Själv leder jag flyttligan med 25. Det är tydligt att det går i arv.

Så nu vet jag vart vi har lagt våra pengar. Mycket saker har också gått till återvinning, till Fräslningsarmén, Metodistkyrkan och direkt till tippen. Med naturens skräck för tomrum har det dock samlats en del i ladorna - igen.

Nu måste jag dessutom bygga och spika upp en bokhylla, för att få plats med alla de förgrymmade böckerna som jag har släpat hem.

De har nog rätt de som säger att det är helvetet på jorden.
Suck.