Det var tider det...

..när Bill Haley kom med sin Rock around the clock och vi lärde oss bugga hemma i vardagsrummen hos varandra så att både vi och möblerna flög omkring.

Städade en byrålåda häromdagen och hittade ett gammalt manus från en radiosändning.
Det flyttade mig en herrans massa år bakåt i tiden till slutet av 50-talet och början av 60-talet.

Elvis eller Tommy var den stora frågan. Ungdomarna, tja, kanske mest den kvinnliga delen delades upp i två läger. Musikaffärerna gjorde strålande affärer. Helt plötsligt skulle varenda människa spela gitarr och sjunga. Ja, inte bara musikaffärerna, förresten. Överallt kunde man köpa små lädergitarrer i snoddar, örhängen, nålar och märken med Elvis Presleys eller Tommy Steeles namn eller foto på.
Naturligtvis gavs det också ut böcker där man kunde läsa "allt om idolernas liv fram till berömmelsen".
Tjaa.
Köpmännen gnuggade händerna och pengarna rullade in. Företagen ropade efter arbetskraft. De flesta hade arbeten och ungdomarna tjänade bra med pengar. Smarta affärsmän konstruerade behov. Tonåringarna blev den nya målgruppen, som det så vackert heter idag.
Föräldrarna förfasade sig då som nu över rådande klädstil. Det lanserades ett mode som många av oss får lida för än i dag - högklackat, spetståigt för tjejerna och myggjagare för killarna.
Svängande hästsvansar eller hövolmar a la Farah Diba för tjejerna och brylcremeblanka ankstjärtar för killarna.
Jeans som var så snäva i benen att många vare sig kom i eller ur dem utan att sprätta upp dem, eller vida kjolar med ståltråd i fållen för att de skulle stå rakt ut.
Fenomenet raggare dök också upp vid den här tiden. Många tjejer gick fram och tillbaka efter stögen två och två, stannade i en portgång och fnissade, medan killarna åkte förbi i sina stora bilar med den obligatoriska rävsvansen fastknuten i antennen.
På bio såg man Kit Kolfachs raggarfilm Susanne som ansåg så stark att ambulanspersonal med bårar var stationerad i biosalongerna för att bära ut eventuellt avsvimmade. Det låg faktiskt en viss status i att svimma på den tiden.
Fast allt var förstås inte bara rock och ytligheter och utländska idoler.
Hemma i Sverige sjöng vi "Jag hörde musik någonstans" och "Någonstans i universum". Vi började bli mer medveten och politik och världen omkring oss.
Vi satt på fiken över en Cocacola, rökte cigarretter som vi köpt lösa i kiosken och löste världsproblemen. Naturligtvis var det vår generation som visste bäst och som skulle frälsa världen.
Och förresten... Vad är Idol och Robinson mot Bröderna Carthwrigt och Little Joe?