Apparaternas hämnd

Tekniska pryar och elektriska apparater har sina egna idéer och viljor som man inte ostraffat bryter mot Och om en obildad, oteknisk stackare försöker använda dem får han/hon skylla sig själv.
Det har jag nogsamt fått erfara.
Jag har alltid varit lite misstänksam mot mikrovågsugnar – och misstänksamheten är ömsesidig. Jag är inte riktigt säker på hur nyttigt det är med dessa vågor som skickas genom maten. Det står en mikro på köksbänken och glor. För det mesta avvänder jag den inte. Jag värmer/kokar på det gamla hederliga sättet på spisen för det mesta.
Idag till frukosten gjorde jag ett undantag och mikrade ett par prinskorvar. Det gick bra, men jag kunde inte underlåta att dra mig till minnes mitt första möte med en mikrougn. Jag skulle även då värma prinskorvar. Någon föreslog 1-2 minuter. Det tyckte jag var alldeles för ynkligt – 4 minuter, minst borde det vara…
Efter fyra minuter stannade processen av. Jag öppnade luckan. Vad tog jag ut? Lagom uppvärmda prinskorvar? Glöm det. På assietten låg några bruna, svettiga, skrynkliga skinn. Av i innehållet i korvarna märktes inte ett spår. Jag vet fortfarande inte vart det tog vägen.
Nästa pilsner var när jag skulle värma en burk barnmat. På burken stod hur man skulle göra. Inte ens en totalt teknisk idiot kunde misslyckas. Ha. Efter en liten stund sa det POFF. Barnmaten hade exploderat, fatet var rent och födan satt runt väggarna i mikron.
Det var förresten hans brorsa som vid ett senare tillfälle gnistrade till och dog – oåterkalleligt. Jag hade ärvt den. Den behövde göras ren eftersom någon hade poppat popcorn i de och den hade blivit brun. Vanligt diskmedel tog inte riktigt bort det bruna. Jag fick en snilleblixt och plockade fram starkare medel som sprutades ut på botten och smetades på sidorna. Dit med lite vatten. Låt verka. När det efter en timme kunde vara dags att torka upp och skölja fanns det inget vatten. Apparateländet hade slukat det genom en skarv som jag inte lagt märke till. Vid efterföljande test sände den ut ett par gnistor och lämnade illvilligt sprakande, in.

Usch!