Jag ber om ursäkt

Det är mitt fel att det gick åt pipsvängen för di svenske i dag i Tour de ski. Jag hade nämligen bänkat mig framför Tv:n och tittade på. Jag för otur ed mig. Det var lika dant förra vintern. Så fort jag satt och tittade bröt folk skidor, stavar, åkte omkull – och förlorade.
Tour de ski har ju pågått över en vecka. Jag har inte hunnit titta och sammandraget visade på stora framgångar för svenskarna – första och andraplatser på löpande band.
Jag lovar härmed att jag inte ska titta i morgon.
Samtidigt kan jag inte låta bli att slås av häpnad när jag betraktar idrottsutövningen idag. Om det fortfarande är roligt, vet jag inte, det verkar vara blodigt allvar nästan en strid på liv och död i jakten på hundradelar. Utrustningen utvecklas och trimmas minutiöst. Det byggs till och ed höghöjdsanläggningar för att träna i. Skidsporten har blivit en vetenskap och en storindustri med bland annat vallarteam som jobbar dygnet runt.
Det var skillnad när Utterström och co höll på – eller när vi vanliga dödliga åkte på decimeterbreda trälaggar och lila Swix.

Ha det!