torsdag 19 maj 2011

Farfar hade en kusin…

som när han var full köpte alla exemplar av samma tidningsnummer i kiosken. Jag tror beteendet har gått i arv. Inte för att jag är full särskilt ofta - jag dricker nästan aldrig sprit – men det här med upprepning…
Jag brukar sticka och skicka till barnen i Lettland och Litauen. Det började lite oskyldigt med mössor och koftor. Sen blev det filtar. Filt på filt på filt… som besatt. Till slut stod filtarna mig upp i halsen. Det var dags för nåt annat. Då blev det mössor igen. Sen strax före jul har jag stickat 12 stycken… olika färger och storlekar visserligen, men samma förbaskade modell… och nu är det filtar igen. Det här måste vara ett sjukligt beteende det här med upprepning och stagnation i ett enda projekt, tills man drömmer om mössor, filtar… Ja vad det nu är.
Jag undrar om det finns nån bot?
Hade våra förfäder haft samma oförmåga till variation, hade vi fortfarande haft fyrkantiga hjul.
Ha det!

1 kommentar:

  1. meditativt att handarbeta plus att du gör faktiskt en otrolig skillnad för en del barn.. ! Tack vare dig är världen lite varmare!

    <3 tack.. Q.

    SvaraRadera